Nu är äntligen min dator lagad igen. Det är en stor anledning till att bloggandet har blivit lidande.

I helgen var i alla fall min kära syster här på besök för att tävla på klubbens lokala/regionala hopptävlingar. Lördagen var kanske inte så lyckad då det mesta veckade gå snett för Malin redan när hon klev upp ur sängen. Söndagen blev desto bättre även om vädret var väldigt blandat.

Det var dock super kul att få träffa både min syster och min underbara häst, och kan inget annat än säga att jag längtar tills augusti då även han flyttar hit.

Igår red jag ut på en långtur med Erik och passade på att klättra lite i sandtagen och att hoppa lite stock och sten. Det tyckte han var roligt och jag måste verkligen ta tag och börja hoppa lite mer nu när han äntligen har börjat komma igång ordentligt.

Idag så har jag varit ute och tömkört honom ute i skogen. Tänkte ta det lite lugnare för min del då jag känner mig otroligt hängig.

Det blev dock ett otroligt träningspass för min del då vi gick ned till volten i skogsgläntan där det var rätt högt gräs att traska runt i.

Imorgon är fyller jag 25år så jag hoppas jag hinner pigga på mig till det.


Så här fin var Erik för dagen!

När hästen rör sig taktmässigt, är lösgjord och går med eftergift i nacken och stöd på bettet kan man utveckla schwung, dvs. spänst, elasticitet och muskelkraft i samverkan.

Schwung kännetecknas av att hästen med aktiva, engagerade bakben energiskt skjuter på framåt och att energin obehindrat färdas genom ryggen, halsen och nacken fram till ryttarens uppfångande hand samtidigt som hästen ”fjädrar av” i alla leder. Energin förs då över i gångarten och i varje del av den framåtgående rörelsen.

Schwung kan endast åstadkommas i trav och galopp då skritten saknar svävmoment.

För att det ska bli riktig schwung måste det finnas en stor del av rörelse över ryggen, det man kallar för "swinging back". Schwung är därför inte samma sak som bakbensengagemang, som enbart handlar om hur lederna i bakbenen vinklas och pressas ihop för att kunna skjuta på framåt.

Om takt och lösgjordhet är de mentala förutsättningarna för arbete är schwung den fysiska. Först när hästen går med schwung kan man rida i en avspänd rytm med kontakt, mjukhet, rakhet och samling.

Det kan finnas schwung utan samling men aldrig samling utan schwung, därför måste hästen först utveckla sin påskjutskraft = förmågan att producera kraft med bakbenen, innan man kan börja med samling.

Oj vad varmt det har blivit ute, höll rakt på att fundera på att låta Erik vila pga av värmen, har dock träning imorgon så jag bestämde mig för att ta en lugnare skritt tur så pass att han inte skulle vara så stel till träningen.

Igår började operation få Erik i kondition! Har tagit det rätt så lugnt med honom hittills och mest jobbat lite lydnad på banan, lugna turer i skogen och klättrat mycket med honom.

Igår var vi alltså ute på första riktiga komma upp i pulsträningen, han ser ju alltid till att min puls hålls högt (när jag sitter på i alla fall).

Galopperade runt på kanten av en åker i lite högre tempo, pustade en 10 min upprepade det fyra gånger och det räckte gott och väl. Han tyckte det var superskoj och det är nyttigt för mitt dressyr arbete också att få honom lite kvickare i sina bakben.

Har redan nu lyckat få en härlig bonbränna och framför allt är jag nog knallröd i hela ansikten, men jag ska inte klaga för nu är värmen äntligen här!

Erik myser också i värmen!

Kontakt

Kontakt är den mjuka men samtidigt stabila förbindelsen mellan ryttarens hand och hästens mun. Genom att taktmässigt och lösgjort gå framåt, vilket ryttaren åstadkommer med sin ”kontakt” via säte och skänklar och ska vara resultatet av att ryttarens driver hästen fram till en mjuk och känslig hand.

Stödet ska aldrig åstadkommas av att tyglarna verkar bakåt utan måste vara resultatet av den påskjutande kraften bakifrån.

Hästen ska gå med stängd mun och med tungan under bettet och får inte dra sig undan inverkan genom att släppa bettet och bli "tom" i handen. Fungerar inte de framåtdrivande hjälperna blir det svårt att uppnå rätt kontakt.

Den rätta kontakten/stödet ska vara som ett gummiband som är spänt men elastiskt och ställer krav på att ryttaren har en i övrigt balanserad och stabil sits med korrekt handställning men även är följsam och känslig i sina handleder och händer. Ryttaren måste ha en levande hand och "stämma" av så att det blir rätt kontakt. Utvecklar ryttaren sin känsla och känslighet blir handen ett utmärkt instrument för kommunikation med hästen.

Hästen ska söka lika mycket stöd i båda tyglarna på både raka och böjda spår. Kontakten kan variera i styrka, minsta stödet är tygelns vikt.

En häst som under uppvärmningen arbetas på rätt sätt och kommer till lösgjordhet lägger sig så småningom tillrätta i handen och det blir en behaglig kontakt.

När stöd? – Stöd från bakben fram till handen

När kontakt? – Bär mer vikt på bakdel

Slutprodukten ska vara kontakt men vägen dit ska vara ett stöd

*Torsdagens dressyrträning med Erik

På torsdagen så dressyrtränade jag med Erik för Åsa Bolinder, var väldigt taggad då Erik hade varit så otroligt fin under veckan. Dock var inte Erik på humör för en hårdträning och var mest allmänt grinig.

* Fredagens naturritt med inslag av vilda djur
På fredagen red jag ut och såg både en hackspett (är inte så ofta man ser tycker jag) och en ekorre som nästan sprang på oss. Erik var dock på mycket bättre humör för dagen och gick som en stjärna hela passet.


* Lördagens tripp till Ö-vik och därav påhälsning av Bosse

Under lördagen så åkte vi ned till Ö-vik för att vara med på min mors och hennes sambos 100års kalas. PÅ kvällen åkte jag och Malin ut till stallet och packade, longerade och gjorde klart allt med Bosse för söndagens tävling i Kramfors.

* Söndagens tripp till Kramfors för att vara medhjälpare när Malin tävlar Bosse + ridning av Divan och Erik.

Åkte med Malin ned till Kramfors och hjälpte henne vid tävlingen, hon red felfritt i 1.10 även fast hon höll på att ge mig en hjärtinfarkt och hoppade endast 6hinder i 1.20 och valde att utgå sedan för att kändes lite trött. Är mäkta stolt över min syster och min kära häst och de gjorde bra ifrån sig. Nu laddar hon för att komma och tävla här i Vännäs nästa helg.

När vi kom tillbaka till Ö-vik åkte vi ut och jag red Divan lite, hon var rätt fin men dock lite fjantig då det blåste lite. Hon blev dock bättre eftersom och vi avslutade med att hoppa några språng som både hon och jag tyckte var väldigt kul.

På kvällen när jag kom hem till Vännäs red jag barbacka en sväng på Erik, har kommit på att han tycker allra bäst om när jag rider utan sadel dock tycker inte min rumpa så mycket om det. Han var dock SUPERFIN och vi avslutade med att galoppera runt ängarna lite i solskenet och jag bara satt och log hela tiden.

*Idag Måndag så har jag varit ute på klubbtävlingar här i Vännäs och hjälpt till lite, alla var superduktiga trots att vissa hästar tyckte det var spännande att vi hade tagit fram tävlingshinderna.

Efter det så red jag bort till ridskolan och tränade lite dressyr, får inte alls samma känsla på ridbanan som i skogen då han gärna dör av så fort jag ska trimma dressyr på banan.

Efter ett tag kändes det dock riktigt bra i båda varven så det går mot det bättre i alla fall.



Jag och Divan som tyckte det var roligt att hoppa. Tror Malin hade minst lika roligt åt att se mig hoppa i dressyrsadel.

Oavsett ålder och utbildningsståndpunkt börjar varje träningspass med uppvärmning och obligatoriska lösgörande arbetet vilket man aldrig får hoppa över eftersom det förbereder hästen för det egentliga arbetet.

Man pratar om två typer av lösgjordhet: fysisk och psykisk. En häst som kommer direkt från stallet måste värmas upp för att inte få fysiska skador men behöver också förberedas mentalt. Oroliga och spända hästar kräver flera och längre lösgörande övningar än lugna och harmoniska hästar. Hästen måste lära sig att acceptera ryttarens inverkan utan att bli spänd.

En lösgjord häst rör sig taktmässigt, är avspänd såväl fysikt som psykiskt och lyder ryttarens hjälper utan motstånd.

Andra tecken på att hästen är lösgjord är:

• Öronen – avspända och spelar med i hästens rörelser, dock uppmärksam på ryttaren

• Mun – sluten, sysselsatt (tuggande)

• Svans – buren, pendlar med i hästens rörelser

• Muskler - spelar

• Frustningar visar när hästen börjar slappna av psykiskt

• Bekvämare för ryttaren att sitta

• Lydig

En korrekt lösgjord häst söker sig framåt- nedåt, accepterar och söker sig fram till bettet till kontakt med ryttarens hand och sträcker ut sin hals. Ryttaren ska när som helst under ridpasset byta arbetsställning och kunna rida hästen till en lägre form i alla tre gångarter.

Den låga formen är inget självändamål utan används för att få hästen att jobba rätt genom ryggen men får inte leda till att hästen hamnar i framvikt och får problem att bära sig.

Här kommer då första delen av min utbildningsskala:

Med takt menas renhet och regelbundenhet i alla grundgångarterna skritt (4-taktig, liksidig rörelse), trav (2-taktig, diagonal rörelse) och galopp (tretaktig, oliksidig rörelse).

En taktmässig häst rör sig rent och regelbundet, dvs. har förmågan att bibehålla takten, vilket hänger ihop med balansen och lösgjordheten. Spända hästar kan ha svårt att röra sig taktmässigt innan de har blivit tillräckligt lösgjorda.

Störningar i takten kan bero på:

• Ryttaren, obalans
• Yttre påverkan
• Skada
• Underlag (ojämnhet)
• Tempo
• Övningar/utbildningsnivå
• Formen
• Anatomi
• Utrustning

Tänkte skriva lite om utbildningsskalan som är något som jag använder mig av både på de hästar jag rider och tränar men också när jag undervisar.

Det är väldigt nyttigt att använda detta system vare sig man utbildar en unghäst eller om man tränar en äldre häst så är varje steg lika viktigt.

Kommer att lägga ut olika delar utav utbildningsskalan under den kommande veckan. Hoppas ni tycker det är intressant läsning och komma gärna med frågor eller funderingar om ni undrar över något.

Invänjningsfas

Den unga hästen måste gradvis vänja sig vid att bära ryttaren med bibehållen takt och balans i alla gångarter och att acceptera ryttarens inverkan utan att bli spänd. För att skapa ett bra utgångsläge fokuserar man därför under det första utbildningsåret på de tre första stegen. Att utveckla en mjuk och stabil kontakt och få hästen att bjuda framåt för de framåtdrivande hjälperna är det huvudsakliga målet.

Utveckling av påskjutskraften

När hästen rör sig balanserat kan man utveckla påskjutskraften, dvs. förmågan att producera kraft med bakbenen. Tempoväxlingar och övergångar då hästen blir tvungen att aktivera sina bakben, gymnastiserar och stärker muskulaturen. En förutsättning för att utveckla schwung är att hästen arbetar i en ändamålsenlig form "genom ryggen" som då fungerar som en "brygga" mellan fram- och bakdel.

Utveckling av bärkraften

När hästen arbetar mer liksidigt och kan utveckla schwung (skjuter på med bakbenen och energin obehindrat går genom ryggen och hela vägen fram till ryttarens uppfångande hand) kan bärkraften utvecklas. Kraven på att hästen ska sänka bakdelen genom att vinkla och sätta under sig bakbenen ökar. Hästen blir starkare och bär mer av vikten med bakdelen och resultatet blir att framdelen avlastas och blir lättare.

* Påskjutskraft och bakbensaktivitet är inte samma sak. Hästen kan vara aktiv (kvick) i bakbenen men för att skjuta på krävs det styrka.

Igår efter jobbet åkte jag direkt ut till stallet för att rida, trotts att det hade varit så dåligt väder under dagen sken nu solen underbart.

Tog en barbacka tur ute och han var helt super!

Så mjuk och följsam och lyssnade jättebra. Det är så roligt att rida när man endast behöver tänka och hästen är så känslig och följer ens minsta vink.

Fortsatte att traggla med övergångar och fokuserar på att försöka göra minst 100st varje gång jag rider vilket äntligen börjar fungera riktigt bra.

Har haft problem med att jag har fått rida honom med så starka och grova hjälper för att få något att hända. Han har varit så stel i högersidan att varje gång jag skulle svänga till höger har han bara bitit sig fast och försökt fortsätta rakt fram.

En underbart härligt ridtur!