Kontakt

Kontakt är den mjuka men samtidigt stabila förbindelsen mellan ryttarens hand och hästens mun. Genom att taktmässigt och lösgjort gå framåt, vilket ryttaren åstadkommer med sin ”kontakt” via säte och skänklar och ska vara resultatet av att ryttarens driver hästen fram till en mjuk och känslig hand.

Stödet ska aldrig åstadkommas av att tyglarna verkar bakåt utan måste vara resultatet av den påskjutande kraften bakifrån.

Hästen ska gå med stängd mun och med tungan under bettet och får inte dra sig undan inverkan genom att släppa bettet och bli "tom" i handen. Fungerar inte de framåtdrivande hjälperna blir det svårt att uppnå rätt kontakt.

Den rätta kontakten/stödet ska vara som ett gummiband som är spänt men elastiskt och ställer krav på att ryttaren har en i övrigt balanserad och stabil sits med korrekt handställning men även är följsam och känslig i sina handleder och händer. Ryttaren måste ha en levande hand och "stämma" av så att det blir rätt kontakt. Utvecklar ryttaren sin känsla och känslighet blir handen ett utmärkt instrument för kommunikation med hästen.

Hästen ska söka lika mycket stöd i båda tyglarna på både raka och böjda spår. Kontakten kan variera i styrka, minsta stödet är tygelns vikt.

En häst som under uppvärmningen arbetas på rätt sätt och kommer till lösgjordhet lägger sig så småningom tillrätta i handen och det blir en behaglig kontakt.

När stöd? – Stöd från bakben fram till handen

När kontakt? – Bär mer vikt på bakdel

Slutprodukten ska vara kontakt men vägen dit ska vara ett stöd