Så gott som alla hästar är mer eller mindre oliksidiga av naturen, de har ofta en starkare och en svagare sida precis som människan är höger- eller vänsterhänt. Ryttaren uppfattar ofta att hästen har en "stel" och en "mjuk" sida.

En rakriktad häst spårar, dvs. denne går med bakbenen i linje med frambenens spår på såväl raka som böjda spår och är även formad i bålen efter det spår denne går på. Ju mindre volt, desto mer böjning krävs. Är hästen inte tillräckligt lösgjord och gymnastiserad och har svårare att forma/böja sig åt ena hållet blir det också svårare att spåra. Kraven på böjning ökar successivt med hästens utbildningsståndpunkt.

Det rakriktande arbetet går ut på att få hästen så liksidig/symmetrisk som möjligt. Ryttaren måste alltid vara uppmärksam på hästens rakriktning och rätta in framdelen framför bakdelen eftersom bakdelen är hästens ”motor”.

När hästen arbetar liksidigt bär den lika mycket vikt på båda bakbenen i alla rörelser och kan därför göra
rörelserna lika bra åt både höger och vänster. Då går de förhållande hjälperna också igenom korrekt, via munnen, nacken, halsen, ryggen och bakdelen och påverkar båda bakbenen likadant.

En vanlig orsak till hästens snedhet är att ryttaren inte sitter med vikten mitt över hästen utan glider över utåt (eller inåt), detta är ett allvarligt fel som påverkar hästen negativt och på sikt kan leda till förslitningsskador.

80% av alla hästar är högersvaga.

Konvext (utåtbuktad)= Stark

Konkav (inåtbuktad)= Svag

Hästarna kan växla sin svaga och starka sida = gott tecken då det är resultat utav arbetet

Ryttaren måste rida i ett friskare tempo för att kunna uppnå rakriktning.

Hästar är precis som vi höger och vänsterhänta. På bilden visas en häst som är högerstark. Det vill säga att den kommer att skjuta ut h.bog och lägga sig hårdare på h.tygel. Den undviker att ta stöd på vänster tygel och för bakdelen in till vänster. Genom detta går hästen emot vänster skänkel och sparar på vänster bak.