Svar på kommentar
Hej! Min ponny Joey som du säkert vet vem det är som står på cape stretar emot VÄLDIGT mycket när jag ska försöka få honom att gå i form, och när han väl går i form så går han under hand, och när jag då ska försöka göra så att han inte går under hand så sätter han upp huvudet och stretar emot som en pinne. Förut innan han fick sin vila i en vecka som en veterinär rekommenderade för hans hosta så gick han i form på en gång då man gjorde ledande tygel tag,men efter det har han vägrat,kan inte du skriva hur jag ska göra för att han inte ska streta emot och gå under hand?? Han är envis som en åsna och försöker alltid komma undan på något sätt. jag har försökt mycket men har typ nästan gett upp nu för att han inte lyssnar,men ja jag har inte Sveriges bästa tålamod heller.......=) //Louise och Joey
Hästarna går ju ofta inte i form automatiskt, ska man ''jocka'' fram och tillbaka med tyglarna så dom börjar gå i form då??// Anonym
Jag svara på dessa två kommentarer samtidigt då båda handlar lite om hästens form och acceptans av ryttarens hjälper.
Det första jag som ryttare måste tänka på är vad är de olika hjälperna med handen:
-
Förhållande = bromsar. Kan tas i flera steg, där man alltid börjar med det minsta:
-
Steg 1: Krama om tygeln lite hårdare. Steg 2: Lillfingret/ringfingret rör sig i riktning mot höften. Steg 3: Hela handen förs bakåt mot höften.
-
Eftergivande = ryttaren lättar på tyglen efter varje förhållning. (Hästen får en belöning för att den lyssnat.) Utföres på samma sätt som förhållningen, fast tvärtom. Eftergiften behöver inte vara i samma storlek som förhållningen.
-
Vändande (Ledande) = Om ryttaren tar i ena tygeln så skall hästen gå åt det hållet.
-
Uppresande = Ryttaren höjer sina händer - rakt upp – för dem fram – sedan tillbaka till utgångsläge. Detta för att hästen ska höja sitt huvud och sin hals för att få en bättre resning.
-
Understödjande = Understödjer den samsidiga, sidförande eller mothållande skänkeln.
-
Ställande (Böjande) = Ryttaren ställer hästen i rörelseriktningen genom att låta bettet verka kraftigare på den ena sidan. OBS! Hästen ska ställas i nacken och inte böja på halsen.
-
Mothållande (reglerande) = Används för att hästen inte ska ställas/böjas för mycket. Man reglerar ställningen/böjningen med den andra sidans tygel.
Desto känsligare hästen är i sin mun desto mer finare och mer hand måste jag ha. En häst som är väldigt stretig och hård i sin mun brukar jag tänka att min hand aldrig får bli stum eller hård. Försök tänka att handen inte ska röra sig utan ha en stilla och mjuk kontakt och att hästen ska lyssna på så små signaler som möjligt.
Tänk också på att om en häst är stretig i munnen kan ofta bero på att ryttaren rider med för lite skänkel. Ta gärna hjälp av en instruktör för att komma till bukt med problemet.
Har ni några fler funderingar är det bara att skriva.
